Timotejas berättelse

Timoteja är en yster levnadsglad, Groenendaell, snart elva år. Hon har sedan ett och ett halvt år insulom men tack vare skickliga veterinärer och bland annat cortison är hon symtomfri.  Cortisonet har dock bland annat medfört frakturer på flera tår som sedan läkt lite snett. På Blå Stjärnan kom vi i kontakt med Scandi Orthopedic och fick möjligheten att prova ut en ortos, specialgjord efter en avgjutning av hennes ben och tass.

Timoteja lärde sig snabbt att själv hämta den när jag bad henne det.  För Timoteja som är pigg på att lära sig nya saker blev det som en övning, en lek. Hon fick ha den på sig kortare stunder inomhus i början och sedan allt längre stunder även utomhus.

Timoteja kommer bara att ha den då vi märker att hon blir trött eller börjar halta och som skydd för tassen när och om hon får frakturer igen. Hon tycker det är okej att ha den på och leker och springer obehindrat, klarar även trappor både upp och ner.

Timoteja älskar att förstå och hjälpa till och ser ortosen som en ny uppgift. Hon underlättar även min vardag då jag själv har en del funktionsnedsättningar. Timoteja hämtar, kryckor, kläder, mobilen, olika trädgårdsredskap, handväska med mera och kan cirka 200 ord. Hon förstår även ord som i, på, bakom, uppe och under. En glad och väldigt intelligent hund som nu tack vare ortosen kan fortsätta sitt rörliga liv.

Hälsningar Barbara

Felix berättelse

6/2-12
Den 23/12-2011 blev vår Riesenschnauzer Felix 20 månader påkörd av en bil. Det blev ilfart in till Blå Stjärnan i Göteborg med ett snabbt omhändertagande av dessa fantastiska veterinärer och sköterskor. Skadorna blev en punkterad lunga, vätska i båda lungorna och ett svårt skadat vänsterben med en benbit och ligament som lossat plus helt sönderskrapad på utsidan av benet som inte kunde sys ihop pga dom stora uppskrapade ytorna.

Det blev operation av benet efter en vecka när Felix var tillräckligt stabil efter 5 dagar på IVA/ Blå Stjärnan, hemkomst efter en vecka och gipsat ben. Efter 6 dagar fick vi komma tillbaka för omläggning av sår och genomgång av rehabilitering. Eftersom jag går ett Räddningshundprogram med Felix kändes det extra viktigt med en bra grund och rehab (detta kommer att ta ca 3 månader men då kommer troligtvis han bli helt återställd).

Nu fick vi också träffa Christofer Johansson från Scandi Orthopedic som var med oss när vi hade genomgång med veterinär Gustaf Svensson om Felix och hans skador och rehabilitering. Christoffer hade en Ortos med sig som var specialgjord efter Felix ben som han fick istället för gipset. Detta gör att såren läker sig jättebra, Felix har också en bra rörelseförmåga, även om han måste ta det lugnt i flera veckor till och han behöver inte vara irriterad på ett tungt gips. Vi har varit på återbesök på Blå Stjärnan först varje och sedan varannan vecka. Då är även Christoffer med ibland för att se att Ortosen sitter rätt och kollar med oss om vi har några frågor.

Vi vill verkligen tacka Christoffer på Scandi Orthopedic som lägger ner så mycket arbete och energi på vår Felix och är noga med att han ska få en bra grund i sina rörelser med sitt ben igen. Vi kommer snart kunna fortsätta vår träning framöver med räddning, med en pigg och härligt positiv glad hund!

15/3-12
Hoppas att allt är bra med dig. Jag skickar dig lite bilder på Felix läkningsprocess m.m. Kunde inte låta bli att skicka med den sköna bilden i solen i väntrummet på Blå Stjärnan, helt avslappnad. Fantastiskt med tanke på allt han gått igenom och alla besöken.

Allt går stadigt framåt med Felix, han är positiv och glad och alltid sugen på att träna. Vi har börjat med vår räddningsträning och då har han sin skena på sig utan att störas alls av den. Du skulle sett i lördags på träningen då hade jag tänkt att han skulle dra runt en rasmassa för att finna figuranten bakom men han drog rakt över stenar och annan bråte, det bekom honom inte alls att han hade skenan och jag får säga att jag drog en lättnad suck över att han hade den på också.

Rehaben hos Sandy på Blå Stjärnan) går också bra, han ska gå på gåbandet i vatten 10 ggr en gång i veckan och han är jätteduktig. Jag masserar och tränar honom varje dag och skinnet runt knät är mer rörligt, likaså så böjer han benet mycket mer sedan förra veckan. Såren är nu helt ihopläkta och han börjar få lite päls runtom också.

Nu kommer vi göra delprov nr 2 för Räddningshund i slutet på april och det känns som om han kommer klara av det fysiskt och han har ju som sagt inte fått några men psykiskt efter allt detta och det är ju också viktigt med tanke på vad han och jag ska syssla med.

Ett stort tack till dig för all hjälp och engagemang!

Hälsningar Giesela Ekberg

Vanjas berättelse

Detta har hänt:
Efter ett kaisersnitt, där Vanja 1,0 timme efter hemkomsten höll på att förblöda, blev det ett nytt besök i ilfart till Djursjukhuset. Vi mötte en annan veterinär som sprättade upp stygnen och tog bort Vanjas livmoder eftersom den var mycket stor, skör och visade upp många stora sår. Vanja blev under denna vistelse i Djursjukhuset förlamat på vänstra baksidan och i hela sitt vänstra bakben. Ingen känsel från ryggen till tassen och tårna. Hon kunde inte gå, hade ingen balans och kunde inte stå på alla 4 benen. Vanja blev även inkontinent. Valpkullen fick vi sköta helt själv. Det blev nu våra flaskbarn! Vanja hade så dålig balans att hon med säkerhet hade satt eller lagt sig på valparna och kvaddat dom. Det handlade om en nervskada, en tryckskada. Vanja kunde inte sätta sin vänstra baktass korrekt utan vände tassen upp och ner. Hon försökte att stå och stödja sig med ovansidan av tassen, som en droppfot. Detta medförde att tårnas ovansida slets snabbt itu. Djursjukhuset erbjöd träning på treadmillen under vatten, men det funkade inte, då Vanja satte ner tassen upp och ner hela tiden.

Nu var det läge att hitta lösningar för en rehabilitering som fungerade. Tack vare en vän som är massör, kunde vi jobba med massage, varma bad mm. Användandet av div. befintliga hjälpmedel och själv uppfunna grejor blev en del av lösningen

Det var tuffa månader. Två gånger i veckan åkte vi till vår vän i Malmö för massage av Vanja. Vi svävde mellan hopp och förtvivlan och ibland var det så illa att min Christina och jag kom i luven på varandra varje gång Vanjas tår började blöda. Då var det givetvis den andres fel! Den var alltid den andre som inte hade vaktat Vanja tillräckligt och för att hon kunde skada sig. Det fanns en del experter som tyckte att vi skulle avliva Vanja. Hon skulle aldrig bli bra och en Grand Danois på tre ben skulle aldrig fungera. Den är för tung!

Men de hade fel! Vi höll ut och kämpade. Vi gjorde egna hjälpmedel för att få Vanja att använda vänstra bakbenet och tassen rätt. Det första var ett bredd gummiband som vi fäste runt vänstra bakbenstassen. Jag höll i gummibandet med min vänstra hand och kopplet i min högra varenda gång vi rastade Vanja. Varje gång hon skulle lyfta sitt vänstra bakben drog jag i gummibandet och lyfte därmed hennes vänstra bakbensfot. Det funkade ganska bra och när vårt barnbarn Linda kom hem till oss med en speciell vulkaniserad gummisko som absolut inte kunde böja sig neråt-bakåt när den satt på den skadade tassen, tändes ett hopp om att Vanja skulle kunna bli frisk igen.

Det började synas att musklerna var på väg att komma tillbaka. Även känseln var på väg neråt. Gummiskon funkade så länge den höll. Sulan slets upp snabbt. Det fanns inte fler av dessa skor, då den inte tillverkades längre pga.den dåliga ventilationen i gummiskon.

Då hade vi tur att Maria ”Rehab” från Malmö Djursjukhuset kom i kontakt med Christoffer Johansson, leg. Ortopedingenjör från Mölndal och berättade om Vanjas problem. Christoffer blev snabbt intresserat. Han kände igen problemet och kom ner till Malmö och gjorde en avgjutning av Vanjas skadade bakben och tass för att göra en Ortos för Vanja.

Nu började det att hända saker! Ortosen satt som en handske. Vanja gjorde fantastiska framsteg. Med denna Ortos var det möjligt att röra sig normalt, bygga upp muskler och avlasta hela Vanjas vänstra sida på ett naturligare sätt. Nervskadan började läka ut. Känseln kom längre ner igen. 9 månader senare går Vanja som videon visar, nästan perfekt. Idag, i skrivande stund använder Vanja inte Ortosen längre. Vi kan vi gå långa motionsrundor utan Ortos och utan problem. Precis som förut! Vanja kan tom trava helt korrekt under korta stunder! Vanja vår Multichampion har hittat sin livsglädje igen och är öppen för lek och bus.

Ett stort TACK för din osjälviska hjälp Christoffer. Utan dig hade vi inte kommit såhär långt! Jag hoppas innerligen att du även i fortsättning vill jobba med hundar som har ”omöjliga” problem. Du behövs verkligen.

Glada hälsningar från Norbert och Vanja, Kennel Boarhunters